Bakgrund och problematiken:

Särön är inte längre än en ö som den varit ända fram till början på 1900-talet då Säröbanan byggdes.

Pålad bro flyttades till fast berg mot fastlandet för att bära de tunga loken och dess vagnar.

Vattengenomströmning flyttades under denna nya bro, vilket fick till följd att igenslamningen blev total.

Denna avstängning av det naturliga flödet av ”Kattegattvatten” kring Särö, gör Skörvallaviken till en säck med uppslamning.

På södersidan av Särön har ålagräset dött som en följd av brist på friskt saltvatten. Sötvatten späder på från ån.

Detta har lett till stor skada för reproduktionen på båda sidor Särön.

Återställning av detta viktiga reproduktionsområde:

Att öppna Särö Sund har varit på tal sedan årtionden.

Nu är det dags att skrida till handling.

Eftersom detta är en igenslammad yta, är det inga rasrisker då det bara handlar om att återställa månghundraårig miljö.

En bred grund öppning belastar inte de ytor som detta material läggs upp på. Tidigare geoteknisk grundundersökning finns.

Det naturliga sund som sedan urminnes tider skiljt Särön från fastlandet har i modern tid blockerats och fyllts igen, med igenväxning som följd. Det har inneburit en förlust av en ovanlig och mycket värdefull biotop. Sannolikt har naturvärden som är omöjliga att återskapa förstörts, men mycket går fortfarande att rädda.

Grunda havsvikar och sund utgör en livsmiljö för många växter och kräftdjur och är kanske de allra viktigaste rekryteringsområdena för varmvattenkrävande fiskarter. Dessa områden erbjuder också viktiga uppehålls- och födosöksområden för flertalet fåglar. Många av de här arterna är rödlistade.